När jag berättar för någon, på jobbet kanske eller i min inte så nära vänskapskrets, att jag sysslar med plastikkirurgi så får jag ganska lika reaktioner. ”Men snälla du behöver inte göra något för att bli fin, du är vacker som du är!” eller ”förstör inte dig själv med sånt, du kommer ångra dig sen!!”. Det där tacklar jag med att oftast bara nicka och le men kan alltmer ångra mig i efterhand för att jag inte förklarade varför.
När jag föddes så hade jag problem med vissa delar på kroppen och där plastikkirurgi var den enda behandlingen för att jag skulle leva på ett enklare sätt. Det handlade om att jag inte kunde använda vissa kläder och skor bland annat. I samband med detta så har jag alltid varit ganska plattbystad och har därför också förstorat brösten.
Plastikkirurgi Göteborg är en vanlig sökning som jag tror många gör här i min närhet. Ofta kanske det då handlar om ett skönhetsingrepp som att kanske förstora brösten, hjälpa till en smalare midja eller förstora en rumpa. Men lika många gånger kan det faktiskt handla om ingrepp som man gör av skäl som inte handlar så mycket om hur det ser ut, utan snarare om hur det känns.
Det viktigaste är du
För det viktiga tycker jag är hur vi mår inombords, oavsett storlek på BH eller hur tight midja vi har. Om jag nu mår bra av att göra mina öron mindre utåt stående så ska väl jag givetvis få göra det utan att folk i min närhet ska anta att jag gjort det för att bli snygg för någon annans skull. Att bara anta på det viset att plastikkirurgi handlar om ett utseende för det motsatta könet är bara fel.
Att ta sitt ansvar och snarare fråga hur det kommer sig att jag väljer att operera mig eller kanske till och med inte fråga något alls utan svara ”vad kul för dig, är du nöjd?” hade jag uppskattat nästa gång. Tack!